Oktober månad

Mitt i hösten är vi nu, och barnen får höstlov denna vecka. Vi boar in oss mer och mer i min nya bostad och jag själv letar jobb och har börjat på en kurs där jag skall bli doula. Hur spännande är inte det? Försöker skapa mig ett nytt liv ännu en gång kan man säga. Ni som följt mitt liv och min ”gamla” familj vet vad jag menar.

Jag och barnens pappa är vänner, vi träffas och umgås ”som folk”, bråkar inte framför barnen längre som erkännas skall att ibland hände förr. Det är bra.

Vänner kommer på kaffe ibland hit… Livet rullar sakta på… en dag i sänder.

Det ”nya livet”…

För inte allt för länge sedan beslöt jag mig för att flytta ut från huset jag bott i sedan maj 2004. Börja om ”själv” med barnen. En stenkast bort bara, i en lägenhet. Detta beslut har jag tänkt på av och till i ett års tid. Närmaste vännerna har vetat och lyssnat då jag ältat och tvivlat. Tvivlat på min förmåga att våga kasta mig ut. Att lämna tryggheten och den man jag hållit av sedan slutet av tonåren. Och som fortfarande kommer att vara speciell för mig i den betydelsen att han är far till mina barn.

Jag har under långa tider känt mig ensam där hemma och kanske ibland lite förbisedd ibland och tagen för given. Att hålla ett äktenskap levande är väldigt svårt och vi har haft tuffa upplevelser tillsammans.  Vi har haft 16 år tillsammans, inte bara dåliga dagar men de har självklart funnits men… Någonstans har vi glidit i sär eller om jag funderat mer över mitt liv och hur jag vill leva, och att jag också utvecklats åt ett annat håll. Detta är inget jag valt förhastat som sagt. Jag har väntat att berätta ganska länge här i bloggen men nu har jag en lägenhet, 2 minuter med bil från mitt tidigare hem. Jag skall bo tillsammans med barnen som kommer att vara här lika mycket som de är med pappa – förhoppningsvis.

Bara framtiden kan utvisa vart vindarna för en. Vi är vänner men det är tufft det är det. Och allt som rör detta är ingenting jag kommer att skriva ner här. Detta är i korta drag hur livet ser ut för oss idag.

Augusti, vart for sommaren?

Vi har redan passerat mitten av augusti, och skolorna har hunnit börja. Alvin har börjat i andra klass. Lykke skall väl till parken en runda, och jag söker på olika jobb, efter många år hemma.

Denna sommar har passerat i ett nafs, den har varit ganska sval också. Ingen direkt hetta ute och någon simskola blev det aldrig av heller, då regnet stod som spön i backen och träden ute vajade som i en oktoberstorm.

Annars är det mesta ganska som det brukar, men visst lite har det hänt som jag kommer att berätta om längre fram.

Undrar om det ens finns någon läsare kvar av denna blogg, med tanke på hur flitig jag är att skriva i den, det vill säga inte alls någonstans.

3 goda sommardofter

Eftersom jag är en värdelös bloggare lägger jag in ett litet inlägg med parfymer på goda sommardofter eller när man nu själv vill ha dem. Ork inte räkna alla noter dock…

Svart kork är Bruno Banani ”Dangerous woman” den luktar ungefär cocos med lite vanilj. Mest cocos i min näsa.

Den invid, Moschino luktar mer blommigt, men inte ”tantblommor”. Söta blommor.

Längst ned har vi en riktig budgetparfym. Den luktar godis. Överparfymera inte. Luktar en hel del jordgubb, sött, tjejigt.  Någon beskrev den som jordgubbs wunderbaum.

Den är absolut inte äcklig i lukten eller för tung. Se bara till att lägga på den en stund innan du går ut så lägger den sig i en perfekt godisdoft. Första sprutet för mina tankar till salmiak innan den söta doften framträder.

Nytt i parfymsamlingen

Jag samlar ännu på parfymer, sporadiskt. Använder nästan alla. Någon ofta, någon ibland, någon sällan. Någon som jag inte trivs med på mig själv, som inte funkar på huden, funkar som doftuppfräschare i badrummet. (Ha,ha). Jag har också skänkt bort någon enstaka genom åren.

Idag flyttade en Clean in – Summer Escape. Och 2 mini små flaskor från Moschino.

5 år av saknad… 22.5.2010 – 22.5.2015

5 år har gått idag, den 22 maj 2015. Inatt för 5 år sedan, natten mot 22 maj 2010, lite före halv ett ”flög” vår förstfödde dotter vidare till en annan plats någon annanstans. Du var inte värdig din sjuka kropp längre. Inget spring i benen…. ingen gnista i din blick där synen gått förlorad. Inget skratt eller prat i din annars pratglada mun. Inget pyssel i dina händer. Du var en fånge i ditt eget förflutna jag.

6.5 år gammal. (ung). Fick du bli. 6 år. 5 månader och 18 dagar.
I år skulle du fått fylla 12 år. Vi tänker ofta på dig. Hur du hade varit idag vid nästan tonåring fyllda? Vad du hade gillat? Vem du hade liknat på av oss? Hade du varit längre än mamma nu och kanske kunnat haft mina skor? Jag tror det. Du var längre än dina syskon var i samma ålder redan.

Bara drömmarna och fantasierna kan ta oss bort för en stund från en verklighet som inte borde finnas. Men vi har en ganska bra vardag idag, 5 år senare. Kärleken till dig. Den vi hade (har) till varandra har hjälpt oss dit vi är nu idag. Men vi glömmer dig aldrig. Vi slutar inte sakna dig eller tänka på dig. Vissa dagar mer, vissa lite mindre. Men du är aldrig mer än en tanke bort. Alltid så nära men ändå så långt och omöjligt att nå dig, långt borta.

Finaste Lova Maria Alice… så som vi minns dig som frisk…. ett barn i sommartid, med spring i benen, gnista i blicken och skrattet nära, egenplockade blommor i dina händer. Ditt blonda hår lekandes med vinden tillsammans med en fladdrande klänning. Levande. Lekande… Full av kärlek till allt runtom dig.

Idag saknar vi här hemma och tänker lite extra mycket på just dig. Älskar dig!

Mamma, pappa, lillebror Alvin och lillasyster Lykke.

Ps. Hoppas du tyckte dom blommorna…

Maskrosor är visst vackra

Jag tycker maskrosor har ett oförtjänt dåligt rykte av sig. De är ju jättevackra på ängar i stora klungor.

Speciellt med ett gulklätt barn mitt i bland dom. Det lyser ju upp om givningen helt fantastiskt vackert.

Ja just det… som ni ser har vi haft vattkopporna hemma. Det vi för en par år sedan trodde var koppor visade ju sig redan då inte stämma. Men nu har vi haft dem. Båda barnen.

Metsolasjukan

Man skulle kunna tro att jag drabbats av en allvarlig sjukdom som heter Metsolasjukan. De som följt mig genom åren vet att jag har haft en svaghet för detta finska retroinspirerade barnklädesmärke. Speciellt deras klänningar är riktigt fina. Och frottén är så härligt mjuk.

Just idag var det extra roligt att titta i postlådan och finna en ”ny” goding i postlådan. Att den dessutom denna gång var andra hands köp gjorde ju både glädje i börsen. Denna är egentligen en storlek över Lykkes egentliga storlek och kommer att kunna hänga med ett bra tag.

Efterrätter…

Det är rätt roligt att laga efterrätter och äta dem likaså.  Inte så ofta vi har det hemma hos oss faktiskt men nu har jag varit inne i någon 2 dagars testa mousse period.  Sen dröjer det väl ett tag igen innan man har något.

Första är en enkel vit choklad.  Den andra ett experiment med citronsmakande vit chokladmousse, ens uns flingsalt på toppen samt jordgubbe. Sensation av sött, salt och syrligt. Vi får se vad det kan tänkas bli. Kul är det i alla fall att pyssla på med mat i köket.

Jag har aldrig riktigt varit nån som bakat med nöje utöver smörgåstårta men att laga mat är roligt liksom efterrätter tycker jag.

Grattis underbara dotter

Idag har vi firat. Firat att vår minsting som fyllde 4 år och inte är så värst liten mer. Liten, men inte helt osjälvständigt liten.

Det har varit presenter, tårta och snyta näsa. För Lykke har blivit lite förkyld. Men vad gör det då man fick så roliga presenter. Massa mammamys hela förmiddagen då man inte kunde gå till parken för man hade haft lite feber under natten. Baka tårtan tillsammans. En massa kul. Lägga nya 100 bitars pusslet. Rita…

En lagom födelsedag, att fylla 4 år på.