5 år har gått idag, den 22 maj 2015. Inatt för 5 år sedan, natten mot 22 maj 2010, lite före halv ett ”flög” vår förstfödde dotter vidare till en annan plats någon annanstans. Du var inte värdig din sjuka kropp längre. Inget spring i benen…. ingen gnista i din blick där synen gått förlorad. Inget skratt eller prat i din annars pratglada mun. Inget pyssel i dina händer. Du var en fånge i ditt eget förflutna jag.
6.5 år gammal. (ung). Fick du bli. 6 år. 5 månader och 18 dagar.
I år skulle du fått fylla 12 år. Vi tänker ofta på dig. Hur du hade varit idag vid nästan tonåring fyllda? Vad du hade gillat? Vem du hade liknat på av oss? Hade du varit längre än mamma nu och kanske kunnat haft mina skor? Jag tror det. Du var längre än dina syskon var i samma ålder redan.
Bara drömmarna och fantasierna kan ta oss bort för en stund från en verklighet som inte borde finnas. Men vi har en ganska bra vardag idag, 5 år senare. Kärleken till dig. Den vi hade (har) till varandra har hjälpt oss dit vi är nu idag. Men vi glömmer dig aldrig. Vi slutar inte sakna dig eller tänka på dig. Vissa dagar mer, vissa lite mindre. Men du är aldrig mer än en tanke bort. Alltid så nära men ändå så långt och omöjligt att nå dig, långt borta.
Finaste Lova Maria Alice… så som vi minns dig som frisk…. ett barn i sommartid, med spring i benen, gnista i blicken och skrattet nära, egenplockade blommor i dina händer. Ditt blonda hår lekandes med vinden tillsammans med en fladdrande klänning. Levande. Lekande… Full av kärlek till allt runtom dig.
Idag saknar vi här hemma och tänker lite extra mycket på just dig. Älskar dig!
Mamma, pappa, lillebror Alvin och lillasyster Lykke.
Ps. Hoppas du tyckte dom blommorna…
Dolce Bambini 
Så orättvist… Och ledsamt! Och helt sjukt att det redan gått fem år. Och fortfarande lika orättvist att det händer små, oskyldiga, söta barn!
❤ fina lilla Lova
❤ ❤ ❤
❤ kram