Oktober…

Så kom oktober. Veckorna bara springer fram, barnen trivs bra i både lekpark och förskola, Alvin supergillar också judon han har börjat på och jag själv har tagit mig an ett litet uppdrag vi kommunen som stödperson åt en person c.a 10 timmar månaden, och som drar igång snart. Och jag hoppas det kommer att vara trevligt och berikande åt bägge håll. Och även om det inte är ett jobb, blir det lite som ett ”jobb” för mig som annars varit mammaledig sedan 2003 nu. Och är ju ännu det såklart.
Just nu flyter det alltså på ganska bra i livet, det känns också lite skönt för en gångs skull, när allt fungerar och klaffar.

Även en gammal vän som försvann lite av rädsla efter Lovas död har samlat mod och återvänt och det gör mig också glad för personen ifråga var en jag verkligen höll av. Och hen är ingen elak människa precis som hen sa, blev bara så osäker och rädd i den svåra tid vi genomgick, tiden gick och någonstans blev det bara fel sen. Och när vi hade så jämngamla barn blev det så svårt då jag också mådde verkligen skit under lång lång tid.

Så när gamla ”vänner” för en tid sedan försvann, vilket jag också kan tycka kändes tråkigt ibland, återvände livet med andra inslag och en annan riktigt god gammal vän.

En suddig mobilbild (med extra blurrade barnansikten) från Alvins senaste judoträning. Det är verkligen många barn som går och inte så några man ser på denna lilla bild såklart.

Denna bild är lite äldre, togs en sån där riktigt ruggig höstdag, då jag hann med lite egentid och kompisfika.
Mer energi och nyladdade batterier.

Detta inlägg publicerades i Tiden efter Lova. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Oktober…

  1. Kia (ängeln Simons mamma) skriver:

    Vi behöver göra allt som går för att ladda våra batterier.Skönt att gamla vänner kommer tillbaka….Dom har säkert haft det jobbigt på sitt sätt.Det har vi märkt av flera gånger nu.Men vår saknad kan ingen förstå…..Kram Kia

    • Dolce Bambini skriver:

      Förstå kan nog bara vi som mist, göra, om än alltid det, då sorgen är så svår och ter sig så olika för människa till människa, men vi har nog mycket lättare att göra det nog.

      Varm kakao toppad med grädde är som att dricka kärlek, laddar vilka svaga batterier som helst när vinden viner ute.

      Kramar.

  2. Alexandra skriver:

    Heder åt dom vänner som kan stå för d dom gjort å erkänner att man dragit sig undan av en eller annan orsak! Vissa kan inte svälja den stoltheten tyvärr..

    • Dolce Bambini skriver:

      Sant! Det är skönt då det finns dom som vågar stå sina kast.och ge en bra förklaring som man kan godta..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s