Ikväll hände återigen någonting stort i vårt liv, i en förälders liv och i Alvins eget liv och utveckling. Han la sig sonika ner på rygg och flöt iväg. Han bara flöt och flöt, överallt i hela barnbassängen. Och jag blev paff och jag gapade och log och såklart var jag stolt och glad över honom. Och sen ville han bara flyta lite till och lite till. Simskolan har verkligen varit guldvärd!
Visst har vi kunnat träna ensamma men att få jobba i grupp gör gott också, barnen blir peppade av varandra också och lär sig visa både hänsyn mot de mindre vågade och att våga prova själva då de ser de ”modigare” barnen. Några simmar ju redan där, nån meter, men Alvin är heller inte sist, han gör allt i sin takt och slutar aldrig förvåna och överraska mig. Som ikväll! Och hans stolthet då han sa åt sin fröken, titta vad jag har lärt mig.
Från en vecka till en annan bara. Så visst blir man förundrad av de små.
Dolce Bambini 
Mysigt,hoppas att Alvin vill fortsätta med simning.Simon simmade,tränade och tävlade i fem årDet är konstaterat att simning är bra för psyket.Man blir lugn och vi märkte att Simon påverkades positivt.Lycka till! Kram Kia
Ja men visst vore det roligt om de fortsätter gilla någon sport…. o värre än simning finns ju, simning är ju väldigt bra för kroppen också… vare sig man vill njuta av hobbynivå, vatten jympa, eller tävla…. 🙂 Kramar
duktig kille 😀 jag har faktiskt ett minne från när jag lärde mig simma, det var som att det helt plötsligt bara gick. jag testade och flöt helt plötsligt när jag rörde armar och ben trots att det inte gått innan.