Tråk bloggen

Jag skrev ett ganska långt inlägg en dag men tog bort det sedan, kändes halvt utelämnande för min del om mig och ina tankar kring bloggen. Den kom på tal en kväll med en vän som tyckte den var ganska tråkig, och menade väl mest att den inte gjorde rättvisa för mig som person. Jag har alltid haft svårt att lämna ut för mycket om mitt liv och Lovas resa bjöd ju verkligen till inpå livet.

Efter den så la jag ingen vikt på att anstränga mig att få bloggen spännande och rolig och ge bitar ur vårt liv och etc… mest för att jag vet att de läste den på min mans jobb, hans chef ibland, de läste den på sjukhuset, sköterskor och läkare hittade den och flera hundratals andra lite överallt. Folk stannade mig på stan och sa att de läste i bloggen. Det blev mycket bloggen och jag och där och då. Det där sitter lite i, tillsammans med min feghet och försiktighet då jag egentligen kunde skriva massor men ogärna vill stöta mig med någon. Samtidigt är det lätt att tänka när man hör mitt namn eller bloggens namn, ”Ja hon ja som förlorade sitt barn i cancer”. Det blir ju oundvikligt.

Så min blogg är ingen intressebok liksom. Den är bara som den är, och jag skriver i den för att föra Lovas berättelse vidare.

 

 

 

Detta inlägg publicerades i Allmänt, Tiden efter Lova. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Tråk bloggen

  1. Ninni skriver:

    Det är din blogg och du skriver precis vad du vill i den. Jag har följt dig så länge och det är så roligt att läsa om Alvin och Lykke om deras upptåg och de fina sakerna, kläderna du köper. Du är fantastisk. 🙂 Trevlig helg

    • Dolce Bambini skriver:

      🙂 Nå tack. Är nog mest som jag skrev att vännen som känner mig privat vet att jag är väldigt mer ”knasig humor” och sånt, där för tyckte h*n att jag inte alltid var rättvis med mig själv som inte vågade släppa loss mer… inget ont annars, men jag har förklarat varför också… det blivit så. Möjligtvis hade det varit annorlunda om Lova levt ännu.

  2. Lena i Lyckebo skriver:

    En blogg speglar personens skrivlust och personlighet. Din blogg sticker ut lite extra för den handlar inte om mode, mat eller annat utan om en vanlig vardag. Jag läser den gärna.
    Kram frånKiruna

  3. Kia (ängeln Simons mamma) skriver:

    Hej,din blogg är bra och fin,den är stor hjälp för oss i samma situation.Det spelar ingen roll vad vi har för ålder….vi som har gått igenom detta tragiska elände behöver lite peppning av varandra.Har så svårt för att ta in att Simon snart skulle ta körkort i normala fall.Han fick ju bara bli en myskille i sjätte klass.Snart har 5 vidriga år gått sedan han blev en ängel.Men naturligtvis tar han hand om Lova där dom finns.Simon var en riktig tjejtjusare här på jordelivet och det är säkert samma i änglavärlden.Kram Kia

  4. Skruttet skriver:

    Skriv när lusten faller på du 🙂 Det är ju det en blogg är till för – Jag kommer att fortsätta läsa! Änglakramar!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s