Barn är individer

Jag avskyr när barn skall stöpas in och formas i likadana mallar istället för att få utvecklas till de personer de är tänkta att bli och göra saker i sin takt som de och förhoppningsvis deras föräldrar ser att de mår bäst av.

Idag blev jag återigen påmind av en som inte känner oss desto närmare att Alvin skulle minsann måsta börja i förskola i höst för annars skulle han inte vara tillräckligt mogen då när han börjar skolan hösten 2014. Han måste lära sig sitta still, skriva bokstäver osv. För pojkar är ju liksom lite senare. Parken var ingenting bra nu mer för honom. Så nej, han skulle till dagis/förskolan helst idag typ.

Men nu är det så här att Alvin kommer att gå i parken ännu hösten 2012 och våren 2013 för att sedan om allting flyter på gå ett år i 6 års-förskolan på dagiset som mjukstart inför den riktiga skolan från och med hösten 2013, för att komma in i gänget han får till skolkamrater osv. Precis så som Lova började. Jag fattar inte varför jag skall prompt sätta han på dagis när det här funkar så bra för oss, för honom, för vår familj. Hur andra gör, det är deras ensak, men att komma och säga att han måste göra som de flesta andra är bara fel, fel, fel och dumt. Det är över 2,5 år innan Alvin börjar skolan om allt går som man tänkt och på denna tid kommer han att lära sig mycket ännu. Han hinner med två terminer på förskolan, med barnen där och lär sig mer om ”reglerna” där. Och deras gympa, skolbesök och mulleskog osv osv.

Alvin är bra på att sitta still om han måste, (som talterapin, där är det bara att lämna honom med logopeden medan man går och fikar, så de kan jobba ostört). Han har blivit mycket intresserad av klockan, och vad det står överallt och lär sig fort utantill ur böcker. Jag förstår inte varför då sådana som inte känner ens familj så bra, skall komma med kommentarer om hur vi skall göra. Och när man säger att barn är unika, individer och inte skall behöva formstöpas så lyssnar man inte alls. Och andra sidan kanske det beror på att man tror man kan allt om alla barn bara för att man själv jobbat med barn.

För någon passar dagis redan vid 2 år, för andra passar det vid 4 och för oss passar det ypperligt att göra så här. Och det gjorde det med Lova också, och sannolikt kommer det säkert att passa Lykke också som troligtvis börjar parken hon med, när hon är redo för den. Själv vare sig vill eller vågar jag planera för långt för man vet aldrig när livet vänder och lyckan svänger. Lev idag liksom.

Detta inlägg publicerades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Barn är individer

  1. Tilda skriver:

    Alltså, jag blir ledsen att läsa … Snälla låt INGEN bestämma över er, det är ni själva som är experter på era telningar! Stå på er, ni är inte skyldiga nån att varken förklara eller bedyra era handlingar! Allt för barnets bästa! Låt både Alvin och lilla solstrålen utvecklas i takt dom behöver…

    • Dolce Bambini skriver:

      Nej man borde inte behöva förklara sina val, men när man känner sig som nån udda typ så blir det så att man intar försvarsställningen. På gott och ont. För oss har det varit en enorm gåva/ynnest/glädje att kunna vara hemma 3 år, 2 år på park och sedan det där sista året på dagis som mjukstarten, och bli bekant med de som oftast kommer att bli ens skolkamrater under en längre tid. Lära sig lite vett och etikett som mjukstart helt enkelt.

  2. Marija Kulas skriver:

    Skit i va anbra seger!Du är bäst för dina barn och kan bäst .Kram

  3. Melli skriver:

    Vi lade ju Tripp/Elias i dagis då han var lite på 5 så han sku hinna öva sig på svenskan också då han talade bara finska (också med mig) innan det. Men du milde så han HATADE det. Sen gick han sist och slutligen i förskolan (sexårsverksamheten i samband med skolan) i två år då han inte riktigt var färdig med lekandet och mogen för skolan (är född i slutet av året också). O DET valet är jag så glad att vi gjorde tillsammans för nu funkar det nog tusen gånger bättre (FAST det är rätt jobbigt och motigt än idag dethär med skolan) än det sku ha gjort förra året.
    Mellansonen går i klubb två gånger i veckan nu sedan ett år tillbaka (fyller 5 i juni) och får nog fortsätta där ännu nästa år så han sedan börjar direkt i förskolan (som han SÅååå väntar på).
    Minstingen hamnar tyvärr börja i dagis sen då han fyller tre och jösses så mitt hjärta lider över det nu redan (han är nu 1 1/2). Men då är det väl dags att börja ta tag i sitt liv igen och hitta på nåt att jobba med eller skola sig till. Han också varit hemma sedan 2003. Älskar det (ja du vet, sådär för det mesta, det FINNS ju skitdagar också liksom 😉 )och det har varit min dröm sedan barnsben. Vad jag NU ska hitta på att drömma om..ja-a, det vet jag inte?!

    Men ni vet nog vad som är rätt för er familj!! Strunta i andras åsikter bara och ta inte åt dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s